Förra veckan tittade vi på filmen
Tims Vermeer. Trots att det inte finns några bevis på att Vermeer använde den teknik som visas i filmen finns det många konsthistoriker som hävdar att man kan se ett samband mellan den tekniska utvecklingen och utveckling i konstnärliga uttryck.
Väldigt mycket händer under renässansen. Man kan se ett stort skifte i målarkonsten någon stans i början på 1400-talet, då man går i från att porträttera människor relativt platt och utan något nämnvärd perspektiv till att skapa en större känsla av djup och volym. Detta kan man tydligt se i exemplen här under.
Det konsthistorikerna hävdar ligger bakom denna stora utveckling inom målarkonsten under denna tid är Camare obscura, Centralperspektivet och oljefärgen.
Camera Obscura (Latin för mörkt rum)
Camera obscura är ett ljustätt rum med ett lite hål i väggen som fungerar som ett ljusobjektiv. Om det i ett mörkt rum faller in ljus genom ett lite hål i väggen kan det på motsatta sidan av rummet uppstå en svag, uppochnedvänd bild av det som finns utanför hålet. Redan vid 1000-talets början användes tekniken för astronomiska ändamål. Under renässansen börjar konstnärer använda Camera obscura som hjälpmedel för att göra skisser. Man tror även att Camera Obscura även ledde till att man kom på centralperspektivet.
Centralperspektivet
Centralperspektivet eller enpuktsperspektivet är en teknik inom konsten för att antyda avstånd i målningar och teckningar. Denna form av perspektiv uppfanns och utvecklades av Filippo Brunelleschi i 1400-talets Italien.
Tidigare hade konstnärer mest använt sig av luftperspektivet. Luftperspektivet kan man bland annat se i Leonardo da Vincis målning
Mona Lisa. Med luftperspektivet menar man de förändringar som sker i färgen, valörerna och skärpan när föremål avlägsnas från betraktaren; den til synes blå färgen på ett avlägset liggande berg är ett påtagligt fenomen, vilket kan utnjuttas innom luftperspektivet. Det är således luften, som finns mellan betraktaren och motivet, som bidrar till att färgen blånar, valören blir ljusare och skärpan avtar och blir diffus. Långt före upptäckten av centralperspektivet användes luftperspektivet för att förklara rumsliga förhållanden i bilder.
Oljefärg
Fram till 1300-talet använde de flesta konstnärer ägg som bindemedel för sina pigment(färger). När motiven blev mer komplicerade och mer naturtrogna uppstod ett behov av en mer mångsidig och mer lättarbetad färg. Om man blandade pigmenten med olja fickk man en färg som torkade mycket långsammare än äggtemperan och därför kunde ändras och bearbetas längre. Oljefärgen kunde läggas på tjockt - pastost - eller i tunt i lysande skikt - lasyrer. Det är under 1400-talet oljefärgen ordentligt slår igenom i den europeiska konsten, då främst i Flanderna och Italien. Målningarna utfördes till en början på pannåer, en typ av trätavlor, sedan på linneduk, eller tunna metallplattor. Under 1600-talet avlöser oljemåleriet helt och hållet det dittills dominerande temperamåleriet. En av dem som anamade det nya sättet att måla var Leonardo da Vonci(1452 - 1519).
1800-talet
Med den industriella revolutionen växte ett nytt samhälle fram. Ambitionen att avbilda verkligehetn som den såg ut gjorde att man började experimentera för att hitta tekniska hjelpmedel med vilka man kunde avbilda det moderna samhället. Ur detta sökandet växte fotografiet fram. Ordet fotigrafi kommer från gerkiska
Phos - ljus
graphe - teckna
Camera Obscura var förgångaren till fotokameran.Men det var inte förrän 1822, då den franska uppfinnaren Joseph Niecephore Nipce lyckades fästa bilden från en Camera obscura på platter av metall och glas, som det första varaktiga fotografiet skapades. Dessa första fotografierna hade en exponeringstid på 8 timmar. Det var därför omöjligt att fotografera levande varelser.
1830 lyckades Louis Jacques Mande Daguerre få ner exponeringstiden till 15 minuter. Varje fotografi kunde då enbart exponeras i ett unik exemplar.
Fotografiets utveckling gjorde det möjligt för den växande medelklassen att låta sig porträtteras. Tidigare hade enbart överklassen haft möjlighet att låtit en konstnär måla sitt porträtt, då det var både tidsödande och kostsamt.
På 1870 - talet hade tekniken utvecklats så mycket att det blev möjligt att fånga det modernalivet i en fryst rörelse. Nu började man även göra fotografiska studier av rörelser. På bilden under kan man se en serie bilder av en galopperande häst. Dessa visar för första gången hur en häst verkligen ser ut när den rör sig. de avslöjade att tidigare konstnärer hade avbildat hästar på ett anatomiskt felaktigt sätt.
Uppfinningen av fotografiet påverkade impressionisterna. Fotografiet gav dem en ny upplevelse av rörelse i bilden. Uppfinningen av kameran tog i från målarna deras funktionella betydlese att figurativt dokumnetera verkligheten så realistiskt som möjligt. Istället sökte impressionisterna nya uppfattningar om vad som uttryckte verkligheten.
Målartuben
Utvecklingen av målartuben påverkade även den impressionisterna och hur de arbetade. Konstnärerna behövde inte längre en stab av lärlingar som skulle riva färg i ateljéerna. År 1832 grundade Wiliam Winsor och Henry Newton sitt företag Winsor & Newton i London. I frankrike fanss redan sedan 1720 Lefranc & Bourgeois. Med dessa företag fanns det plötsligt professionella färgmakare som bemödade sig om att främställa permanenta och ljusäkta färger och som dessutom uppfann nya pigment. Impressionisterna började använda färg på ett helt nytt sätt, bland annat för att måla ljus och skuggor. Då man tidigare oftast hade skildrat skugga genom att göra ytan svartare började impressionisterna använda komplementfärger; skuggor kunde exempelvis målas blå som en kontrast mot de ljusa ytorna som lunde vara ljust gula. I och med uppfinningen av målartubeen kunde impressionisterna stå ute och måla medan de studerade ljuset. Här under kan ni se en målning av Renoir, där han har porträtterad konstnären Monet som står och målar i naturen.
Filmkameran
TV blev under 50- och 60-talet snabbt populär i hemmen, detta blir videokonstens ursprung. TVen var för den tidiga videokonsten både en inspirationskälla och en motsättning till idén om kritiskt tänkande.
Den första bärbara kameran kom 1963. Den gav möjlighet för vanliga konsumenter och konstnären att arbeta med video. Videokonsten fick i mitten av 1960-talet sitt fäste i New York. Det tog cirka 30 år innan den blev accepterad inom bildkonsten på samma sätt som måleri, grafik, textil och andra tekniker.
Andy Warhol intresserade sig för populärkulturen och blev en del av de främsta popkonstnärerna på 1960-talet. Warhol arbetade fritt inom de olika konstformerna, även med film och video. I och med reproducerbara medier medan han att auran, som ett unikt konstverk äger(just för att den är unik) överfördes till kopian. På så sätt upplöstes relation mellan original och kopia - "The aura had passed the copy". Video är enteknik som har utvecklats inom populärkulturen och som en del av vårt konsumtionssamhälle. Under 1980 fanns det en ökad intresse för samarbeten över gränserna mellan till exempel tonsättare, bildkonstnärer och koregrafer. Genom dessa samarbeten skapades det plats för videon inom bildkonsten. På 1980-talet kom även möjligheten att använda videoprojektorer och blev allt vanligare att arbeta med video i installationer.
På mitten av 1990-talet blev det enklare att redigera och efterberabeta ljud och bild i den egna datorn. Konstskolorna utrustades med videoteknink. Museer och konsthallar började visa video som en del av den vanliga utställningsverksamheten samt att det blev vanligare med ensektion för videokonst på filmfestivaler. I och med 2000-talets utveckling av itenet uppstod det nya möjligheter i förhållandet mellan produktion och distribution. Tjänster som Youtube blir möjliga visnings- och marknadsföringsfönster.
Den mest kända svenska videokonstnären är Nathalie Djurberg. Hon är känd för sina leranimationer. Hon sammarbetar mycket med sin sambo som är musiker och tonsätter hennes filmer.
