Analysmodeller

Vem tittar på vem?

Vem tittar på vem?

 Vem tittar på vem. I dagens lektion 05.11.2014 kommer vi titta på det teorier kring blicken i bilden. Vi kommer inleda lektionen med att titta på ett klipp från John Berger Ways of seeing(filmen hittar ni här under).

 

I filmen beskriver John Berger konsekvenserna av att konsthistorien till mesta dels består av manliga konstnärer. De kvinnor som syns är målade av men för en manlig åskådare. Detta blir mycket tydligt i Édouard Manet målning Frukost i det gröna (se bild under). I filmen pratar han även om att det finns en skillnad mellan att vara naken eller att vara avklädd. Skillnaden mellan naked och nude.

Naken är något vi alla är under våra kläder. Avklädd är något någon annan lägger på oss. Man kan prata om att man kan klä av någon med blicken till exempel.Att vara avklädd är en mycket mer sårbar och utsatt situation.

  Avbildningar av nakna eller avklädda kvinnor i konsten har till största del funnits för en manlig konsumtion. Tittar man till exempel på renässansen och detta har vi pratat om tidigare så var de avklädda kvinnorna i målningarna ofta en hyllning till venus eller Afrodite. Dessa målningar var ofta beställning verk av rika men som önskade bilder på sina älskarinnor. Detta blev även ett sätta att visa att kvinnan stod under mannen. 

Blicken/ The gaze

Det var den franska psykoanalytikern Jaques Lacan som myntade begreppet The gaze, vilket i korthet innebär ett tillstånd då man är medveten om att man är sedd av andra människor. Lacan menar att effekten av The gaze blir att man tappar en del av sin självständighet, då man inser att man är ett synligt objekt.

 Ett viktigt element i bildteorin när det kommer till just blickar och makt är vem som får titta på vem. Att kunna titta tillbaka är enligt blickteorierna att inneha makt.  Målningen ni ser här under är ett bra exempel på detta. Trots att Drottningen tittar mot oss som betraktare är hela hennes kropp vänd ifrån oss. I avbildningar av män är de ofta vänd rakt mot oss.

Konsthistorikern Patricia Simons analyserade konventionen att under 1400-talet i Florence avbilda kvinnor strikt från sidan. Att förneka någon en en egen blick är att avhumanisera henne, vilket i vissa sammanhang var avsikten. I sin analys kom Patricia Simons fram till att denna syn på kvinnan som ett visuellt objekt hänger ihop med det faktum att kvinnor var bytesobjekt som ingick i en patriarkal ekonomisk ordning. Därmed blev det viktigt att visa fram ”varan” på ett tydligt och övertygande sätt, vilket det gjorde i dessa profilporträtt.

 The gaze kan också vara av könsmässig art, vilket Mulvey kallar ”The male gaze” och häri kallar jag det för den (dominerande) manliga blicken. Trots att vi kan se den manliga blicken långt bak i konsthistorien myntades inte begreppet för än 1975 av den feministiska filmteoretikern Laura Mulvey. Den Manliga Blicken är när filmkameran sätter den heterosexuella, manliga karaktären i rollen som betraktare och/eller publiken sätts i rollen som den heterosexuella manliga betraktaren.

Även om en man inte är synlig i bilden vi ser här under är han likväl närvarande – som betraktare utanför bilden 

 

Enligt teorien blir Kvinnorna automatiskt objekt, männen subjekt. Det som också händer är att kvinnor osynliggörs i rollen som betraktare. Trots att detta begrepp i första hand myntades i filmteorin appliceras den i dag till alla former av visuella medier.

Vad betyder detta att kvinnor blir objekten?

Objektifiering är en handling som innebär att man reducerar en person eller grupp till ett passivt föremål för handling, istället för en egen handlande aktör. Detta nämner John Berger i filmen vi såg inledningsvis. Kvinnan är passiv i bilderna, medan mannen är aktiv.

Objektifiering kan även beskrivas som när en person ses som ett sexuellt föremål, när deras sexuella attribut skiljs av från resten av deras personlighet och deras existens som individ, och de reduceras till verktyg för njutning åt en annan person

Nyligen la en tjej ut ett videoklipp på youtube som visar hur tjejer dagligen blir utsatt för objektifiering.

Att kvinnor är objektet och manen är subjektet är något vi även ofta möter i reklamens värld.

Män är ofta mer aktiva medan kvinnor är mer passiva.
 

 

Precis som John Berger beskriver i filmen som finns i början på blogginlägget så finns det stora likheter mellan reklamenbilder och målningar vi hittar i konsthistorien. Titta tillexempel på målningen av Jacob Jordaens som ni ser här under och jämför den med Diors reklambild.

Titta på hur kvinnorna poserar och tittar på oss som betraktar henne.

Något annat som också är typiskt i reklamens värld är att männen oftare är äldre för att utstråla erfarenhet medan kvinnor ofta är yngre för att behaga sin betraktare.  När vi tittar på bilder här under kan vi även se det jag nämner tidigare i blogginlägget, nämligen att männen ofta avbildas  rakt framifrån och visar makt medan kvinnorna ofta vänder kroppen något bort.

Bechdel test 

Bechdel test är ett populärt test som visar på hur kvinnor framställs på film. Testet är inte särskilt avancerat. En film som klarar testet ska: 

1, Ha två namngivna kvinnliga karaktärer 

2, Som pratar med varandra 

3, Om något annat än män. 

Inte en jättesvår bedrift, kan man tycka. DNs kulturredaktion gick igenom 30 av de senaste årens svenska storfilmer. Enbart 10 av 30 filmer passerade testet.

Kvinnliga blicken 

Inget av det här betyder att man inte kan hitta exempel på Den Kvinnliga Blicken i film och TV. För det kan man. Dirty Dancing, Twilight, Sex and The City,

Objektifiering av män och objektifiering av kvinnor ingår i två olika kulturella kontexter. Den Manliga Blicken och Den Kvinnliga Blicken delar inte samma kontext. Laura Mulvey som lanserade begreppet male/female gaze, anser inte ens att den kvinnliga blicken är jämförbar med den manliga, eftersom män har makten i samhället i övrigt.

 

Semiotik