Att se sig själv från ett annat håll - introduktion

 

Det var på 1900-talet som bilden – fotografiet blev accepterat i konstvärlden. Fotokonsten hittade sin väg till gallerierna och museerna, dvs konstens finrum.

I USA fanns fotograferna John Szarkowski, Alfred Stieglitz, F. Holland Day, Edward Steichen Edward Weston och den tysk-svenske fotografen Henry B. Goodwin. De spenderade stor delar av sin karriär till att främja fotokonsten. De såg på fotografering som en konst och använda gamla såväl som nya tekniker för att skapa bilder. Till en början försökte man efterlikna måleriet. Denna rörelse kom att kallas Pictoralism. Bilderna var drömmande, romantiska och man använde sig av ett så kallat mjukt fokus. En motrörelse kom på 1930-talet från bland andra Ansel Adams, som var en av grundarna av f/64-gruppen som förespråkade skarpa bilder som inte imiterade andra konstformer.

 Iscensatt fotografi
Det Dokumentär fotografiet var det ledande uttrycket i fotografiet under under en långt tid, men ur 60-talets performance konst växte den iscensatta fotografin fram. Även om kategorin varit ständigt närvarande sedan fotografins födelse fick den ett sällsynt genomslag under 1980/90-talet. Många fotografiska konstnärer valde att vända sig från den traditionella verklighetsskildringen. Bort från dokumentärfotografi, för att istället visa upp en regisserad fiktion. De bestämde sig för att gestalta sociala mönster och strukturer. Man använde sig av filmens estetik och sätt att förmedla. Ett typiskt exempel på detta är Cindy Shermans genombrottsverk; Film Stills. Ett verk som gestaltar den könsmaktsordning som dominerade - dominerar? - den amerikanska Hollywoodproduktionen.

Denna typ av fotografering fick kritik då många menade på att det inte visade sanningen, som var det dokumentära fotografiets uppdrag. Denna kritik avväpnades genom att fotografiska konstnärer istället just hade vald att arbeta med fiktion. Den iscensatta fotografin blev ett instrument där existentiella, likväl som sociala dilemman, fortsatt kunde gestaltas, med liknande sanningsanspråk som inom skönlitteraturen.

Miru Kim
I Miru Kims fotografier arbetar hon med rädsla. En rädsla för både nakenhet och öda övergivna platser. 

I Sverige, från 90-talet och framåt, arbetade många konstnärer framgångsrikt med iscensatt fotografi; Lotta Antonsson, Annika von Hausswolff och Annika Karlsson-Rixon. Inte sällan med inslag av identitetsproblematik och problematiserande av könsmaktsordningar. De formulerade en praktik där det fanns utrymme för en blandning av gestaltade personliga erfarenheter och social kritik.

Annika Von Hauswolff
Arbetar mycket med referenser till kriminal litteratur. I hennes foton kan man ofta få känslan av att något hemskt just har hänt

Annika Karlsson-Rixon
Portraits in Nordic Light
I denna serien har Annika gjort parafraser på gamla scandinaviska målningar. Detta för att visa  myten om konstnärer och deras liv

Elisabeth Ohlson Wallin
Elisabeth arbetar mycket med HBTQ frågor i sina fotografier, I serien Jerusalem har hon lyfta fram texter ur biblen, koranen.. där homsexualitet lyfts och satt dessa citat tillsammans med bilden.